Har precis gått runt och tänt massa ljus hemma och fixat mig en kopp te, tycker sådant är jätte mysigt :) När det är mörkt överallt och endast små ljus kan urskiljas i mörkret.

Lyssnade på radio till maten och en kille ringde in och sa något i stil med att när någon mår dåligt så behöver man inte alltid lösningar till problemet utan endast någon som lyssnar och hjälper en att bara landa i stunden.
Det var iaf så som jag uppfattade honom, men ibland hör man ju det man vill höra, och uppfattar saker som man vill uppfatta. Men enligt mig stämmer det precis.
Ibland när jag blir arg så avskyr jag när folk ska sitta och säga vad jag ska göra eller vad jag gjort fel och massa sådant. Det är precis det jag inte vill höra i ett sådant tillstånd. Jag vill snarare höra att allt faktiskt är åt helvette, och att det jag säger är förbaskat rätt! haha. Det låter barnsligt men det är fan sant. Och jag tror inte att jag är ensam. Ibland måste man faktiskt tillåta sig själv att må lite skit, och att få slänga ur sig saker och känna som man känner. Hade livet hela tiden varit en dans på rosor så hade det ju inte varit lika uppskattat. Jag tror helt ärligt att dåliga stunder behövs för att kunna se det fina med livet :)

Gud vad jag predikar nu då! :)