Jag vet inte hur det är med er, men när jag tänker på universum kan jag nästintill få huvudvärk. Så varför tänka på det då kanske du undrar, ju för att jag även blir så otroligt facinerad. Fattar ni hur jävla små och obetydliga vi egentligen är i universums otroligt stora... ja. stora! Liksom när tar det slut?
Haha, det roligaste är när jag var liten och drömde (dagdrömde?) om att jag skulle ta ett flygplan och åka ut i rymden och släppa av människor där så de fick flyta runt i tomma intet. Speciellt sådana människor jag inte tyckte om, onda jag!