Ibland kan jag försöka backa ett par steg och iakta mig själv. Bara för att förstå vad det egentligen är som försigår i mitt huvud. Ibland är man helt enkelt för uppe i en situation för att verkligen hinna tänka efter.

Faktum är att när man är inne i en sittuation så jobbar man inte alltid för att göra det bästa av sittuationen - utan man gör sitt bästa för att ta sig ur den. Lösningen på dessa två alternativ kan vara ordentligt olika och ge total motsat effekt.

Tänk dig bara in i en sittuation där du bråkar med någon. I stundens hetta kan du slänga ur dig de mest groteska orden, som du efter eftertänkandet ångrar att du ens tillät dig själv tänka. Och vid detta tillfälle kan jag med ganska stor säkerhet säga att du gjorde ditt bästa för att ta dig ur sittuationen.
Hade du istället jobbat för att göra de bästa av sittuationen hade du kunnat backa ett steg och tänka efter innan du slänger ur dig alla de där orden som du ändå i efterhand kommer ångra. Troligtvis kommer vägen till "ett lyckligt slut" ligga så mycket närmare till hands vid detta alternativ.

Människors beteende är ibland enklare att förstå sig på än vad man kan tro.
Det handlar helt enkelt om självreflektion.