En tjejkompis smsade och frågade vilken ras jag hade på min föredetta hund. Självklart förde detta mina tankar tillbaka på honom.
Det var så mysigt att ha någon som kom och mötte en vid dörren när man kom hem och som alltid var lika glad att träffa en. Kan till och med sakna hans kraffsande i korgen som han höll på med om nätterna, trots att han kunde väcka mig flera gånger. Speciellt så saknar jag hur han alltid ville ta plats när han hamnade utanför

Han är verkligen saknad, men trots det så vet jag att han har det bättre där han är idag. Min söta lilla Elvis!