Vad är egentligen grejen med att alltid uppnå perfektion?
Jag är själv en sådan person som avskyr att prestera under topp. Jag tycker inte om att göra fel, jag snarare avskyr det. Det känns som om det drar ner på min topprestation. Jag vet egentligen inte vad som ligger bakom det.. eller kanske vet jag det, men det känns inte som om det är det viktiga i sig. Jag måste faktiskt säga att jag tycker att jag är en himla smart tjej och jag förstår att fel i allra flesta fall kan repareras och alla fel gör inte ens någon större skada i första stadiet. Trots det så tar inte alltid mina egna ord grepp i hjärnan.
På grund av denna såkallade prestationsångest så frågar jag nästan lite för mycket ibland. Jag kanske kan erkänna det såhär när jag sitter och skriver men när folk väl säger åt mig att sluta fråga och ta egna beslut så blir jag bestört, trots att jag egentligen till fullo förstår personen i fråga.

Jag är otroligt velig också, som pricken på i:et ungefär. Det handlar väl om att jag inte vill välja fel, helt enkelt, så där återkommer symtomet igen.

Misslyckanden ska ju stärka en, är det sagt. Jag tror nog att de gör det - man lär sig av sina misstag helt enkelt. Ibland skulle det vara skönt att slippa göra misstagen och kunna allt från början, men vad hade livet varit för utmaning då? egentligen? För under all den där prestationsångesten så gillar jag trots allt utmaningar. Jag gillar att besegra dem och göra bra ifrån mig - sen kan man ju fråga sig vad det beror på.