Könsstympning

Datumet: 2008-09-10 Tiden: 15:39:55

Ni som såg på Top Model (nya) igår vet att det var en tjej där som blivit utsatt för könsstympning. Jag hade faktiskt nästan ingen aning om att människor genomlider sådant, och det som tjejen i TM var med om var bland det värsta "kända" varianterna. Detta ämne kom på tal rätt kort innan vårt möte idag och min vän berättade att hon hade gjort en uppsats om detta förut och att det var otroligt groteskt. Nu när jag kom hem kände jag mig mer eller mindre tvungen att ta reda på fakta om detta.

Kvinnlig könsstympning syftar på att ta bort delar av eller hela kvinnliga könsorganet. På denna länk fann jag det mest vanligaste typerna:

Typ 1: "Sunna"
Borttagandet av "förhuden" över klitoris. Ibland utökat till att delar av eller hela klitoris skärs bort

Typ 2: Klitoridektomi
Hela klitoris skärs bort tillsammans med delar av eller hela de inre blygdläpparna

Typ 3: Infibulation (även kallad faraonisk omskärelse)
Hela klitoris, de inre och delar av de yttre blygdläpparna avlägsnas och huden sys sedan ihop. Endast en liten öppning lämnas så att mensblod och urin kan passera. Vid giftermål måste kvinnan öppnas för att mannen ska kunna tränga in vid samlag.


Jag tycker det är hemskt! Hur kan man ens ha tankar på att vilja utsätta människor för detta?! Det står även att "Liksom tortyr innebär kvinnlig könsstympning avsiktligt vållande av svår smärta och lidande. Dess följder kan vara livshotande." Det känns som om att jag inte får ur mig något annat vettigt än hur hemskt det är och hur förskräckligt det låter. Men med tanke på det så är vi ju låååångt ifrån att förstå hur hemskt det är i verkligheten.
 Här kan du läsa om de fysiska smärtorna och här kan du läsa om de psykiska.

Här kan du även läsa om hur denna upplevelse varit för den utsatta, hemskt!

Neh usch, detta gjorde mig verkligen upprörd.
Får faktiskt inte ut mig något vettigt mer att skriva.
Men kanske har du likt jag också fått upp ögonen för detta nu.

And soon there will only be 3

Datumet: 2008-08-02 Tiden: 21:46:44

Japp, det stämmer. Visst är vi tre här hemma lite till och från, när lillebror är hos far sin, och visst är det ofta som någon är borta på andra upptåg vilket också minskar antalet familjemedlemmar i hemmet. Men nu kommer vi vara mer eller mindre alltid som max 3 personer. Det är nämligen som så att syster min ska flytta hemifrån.

Det är väl med blandade känslor som jag kommer hjälpa henne att packa ner hennes grejer. Jag kommer känna mig lycklig för hennes skull - hon har hittat en kille som hon verkar tokförälskad i och som hon nu ska få bo tillsammans med. Men samtidigt kommer det kännas tomt. Vi har trots allt bott ihop i alla mina 18 år. Visst har det funnits tillfällen då jag önskat mig detta tidigare, men vi är ju syskon så vad annat kan man ha förväntat sig?

Nu är det iaf snart dags. Vår relation har dock vuxit sig starkare under senare tid och kanske är det en kombination av både mognad och saknad. En fortsatt kombination av det tidigarenämnda kanske bara stärker relationen ännu mer? Kommer iaf se fram emot de där fika stunderna vi förmodligen kommer ta för att catcha upp lite förlorad tid och de stunder då hon kommer förbi hem och hälsar på. Kommer nog också bli fler samtal mellan oss på telefon - sånt har ju inte varit så aktuellt tidigare.

Får det kanske att låta som om hon flyttar till månen, när det i själva verket är minnst en halvtimma härifrån, haha. Men är helt enkelt inte van med sådant här.

Hur som helst så vet jag att allt kommer bli bra.
Min syster är rätt grym på att se till att det alltid blir så i slutändan.
Min fina fina syster!

Bad service

Datumet: 2008-08-02 Tiden: 12:41:40

Igår skulle vi ju se på film - jag, syster och Nicole. Dessvärre funkade inte Awake så vi gick ner på videobutiken i hopp om att deras filmer skulle funka på vår dvd. När vi kommer hem med filmen Gone baby gone så stannade den vid val av textspråk. Tio minuter efter det att vi varit nere och hyrt filmen var vi nere igen. Kvinnan bakom disken sa att hon skulle se om den funkade på deras. Jag frågade vad de spelade för roll då de trots allt var vi som hade hyrt filmen och huvudsaken är ju att filmen funkar hemma hos oss. Hon sa då något i stil om att hon inte kunde stå till ansvar för om vår apparat funkar eller inte. Okej? Deras bussines går ju endå ut på att hyra ut filmer som deras kunder ska se hemma och komma och lämna tillbaka när de har sett filmen i fråga. Vi uppfyllde ju knappt någon av de punkterna.

Blir bara så otroligt frustrerad på denna typ av service, för visst är det service det handlar om! Förstår inte varför de sålde videobutiken till de nya ägarna. Alltid massa strul och de verkar inte kunna ett dugg om jobbet.

Nu måste vi hur som helst tillbaka dit på måndag, då "huvudägaren" var borta över helgen, och ta diskusionen med honom. Förstår inte ens varför han lämnar henne ensam med videobutiken om hon inte har möjlighet att göra det kunderna ber henne om..

Usch för dålig service!

En chans på miljonen

Datumet: 2008-07-18 Tiden: 10:36:19


 Läste precis om detta udda par - och nu pratar jag inte föräldrarna utan självklart barnen. Dessa två småttingar är enäggstvillingar och är inprincip identiska, förutom en sak - Deras hudfärg. Chansen ska tydligen vara en på miljonen och jag tycker att det är riktigt facinerande. Är det inte? Förstå att växa upp med en enäggstvilling som bara skiljer sig ifrån dig med hjälp av hudfärgen, rätt ballt.

Läs artikeln här

En tanke hit och en tanke dit

Datumet: 2008-07-16 Tiden: 13:29:31

Ibland kan jag försöka backa ett par steg och iakta mig själv. Bara för att förstå vad det egentligen är som försigår i mitt huvud. Ibland är man helt enkelt för uppe i en situation för att verkligen hinna tänka efter.

Faktum är att när man är inne i en sittuation så jobbar man inte alltid för att göra det bästa av sittuationen - utan man gör sitt bästa för att ta sig ur den. Lösningen på dessa två alternativ kan vara ordentligt olika och ge total motsat effekt.

Tänk dig bara in i en sittuation där du bråkar med någon. I stundens hetta kan du slänga ur dig de mest groteska orden, som du efter eftertänkandet ångrar att du ens tillät dig själv tänka. Och vid detta tillfälle kan jag med ganska stor säkerhet säga att du gjorde ditt bästa för att ta dig ur sittuationen.
Hade du istället jobbat för att göra de bästa av sittuationen hade du kunnat backa ett steg och tänka efter innan du slänger ur dig alla de där orden som du ändå i efterhand kommer ångra. Troligtvis kommer vägen till "ett lyckligt slut" ligga så mycket närmare till hands vid detta alternativ.

Människors beteende är ibland enklare att förstå sig på än vad man kan tro.
Det handlar helt enkelt om självreflektion.

Perfection?

Datumet: 2008-07-09 Tiden: 09:32:26

Vad är egentligen grejen med att alltid uppnå perfektion?
Jag är själv en sådan person som avskyr att prestera under topp. Jag tycker inte om att göra fel, jag snarare avskyr det. Det känns som om det drar ner på min topprestation. Jag vet egentligen inte vad som ligger bakom det.. eller kanske vet jag det, men det känns inte som om det är det viktiga i sig. Jag måste faktiskt säga att jag tycker att jag är en himla smart tjej och jag förstår att fel i allra flesta fall kan repareras och alla fel gör inte ens någon större skada i första stadiet. Trots det så tar inte alltid mina egna ord grepp i hjärnan.
På grund av denna såkallade prestationsångest så frågar jag nästan lite för mycket ibland. Jag kanske kan erkänna det såhär när jag sitter och skriver men när folk väl säger åt mig att sluta fråga och ta egna beslut så blir jag bestört, trots att jag egentligen till fullo förstår personen i fråga.

Jag är otroligt velig också, som pricken på i:et ungefär. Det handlar väl om att jag inte vill välja fel, helt enkelt, så där återkommer symtomet igen.

Misslyckanden ska ju stärka en, är det sagt. Jag tror nog att de gör det - man lär sig av sina misstag helt enkelt. Ibland skulle det vara skönt att slippa göra misstagen och kunna allt från början, men vad hade livet varit för utmaning då? egentligen? För under all den där prestationsångesten så gillar jag trots allt utmaningar. Jag gillar att besegra dem och göra bra ifrån mig - sen kan man ju fråga sig vad det beror på.

Bermudatriangeln

Datumet: 2008-06-08 Tiden: 11:56:52

Bermuda-triangeln, klassisk


Har du hört talas om
bermudatriangeln?
Det är ett område på 2,5 kvadratkilometer format i en triangel mellan Bermuda, Puerto Rico och Miami. Man har under många år spekulerat kring vad det är som gjort att all elektronisk utrustning slagits ut på flygplan och havsfarkoster i just detta område.
Symtom som sägs ha funnits är grönaktig dimma, kokande hav och knäppa kompasser och det finns även rapporterade händelser från detta område som inte riktigt går att förklara (kolla länken)

Det diskuteras hurvida det finns logiska förklaringar till flygplans försvinnande och andra påstådda händelser, medan andra skriver berättelser som innehåller teorier om dolda pyramider på havets botten och utomjordningar.

Å ena sidan är det ganska läskigt om det är något som är okänt för människan som pågår i detta område, men samtidigt är det ganska facinerande också.

Tror du att det finns en vetenskaplig förklaring, eller är det i själva verker något mystiskt vid denna plats?

Oprah

Datumet: 2008-05-20 Tiden: 11:37:02

Ett fantastiskt program. Sällan, om ens någon gång(?), att man blir besviken efter att ha kollat på Oprah, det finns alltid något intressant i programmet. Idag var det om en kvinna och en bok som hon skrivit. Hon hade varit på en resa för att söka sin såkallade "egna sanning". Hon gav tre råd som man kan göra varje dag:

- Skriv ner dagens lyckligaste stund
- Ändra sitt mantra
- Fråga sig själv "What do I really, really, really want?" (lät bättre på engelska, haha)

Ska nog börja med 1 och 3. 2an försöker jag redan med. Ordet kan ha olika betydelser, men för mig så handlar det endast om tankesättet. Att försöka ändra tankesättet för att känna det man vill känna, ungefär :)

Vad har varit din lyckligaste stund idag?

Livet är härligt!

Datumet: 2008-05-06 Tiden: 22:01:18

image342
Photo: Taken by me

Neh usch för detta eviga stress och tjat om plugg och betyg. Livet är härligt trots allt! Det är det verkligen. Bara kolla ut varje dag och möta solens strålar är ju helt underbart - jag kan se! Att kunna se de fina med livet och skratta åt sådant som gör en glad - jag kan le!

Ibland när allt det som är stressigt, hårt och jobbigt kommer omkring så gäller det att luta sig tillbaka och tänka på allt det där fina med livet. De där stunderna som en gång fick dig att skratta, den där personen som får ditt hjärta att slå fortare, och de där människorna som förgyllar dina dagar. Ge en extra tanke till dem.

"Det finns alltid större problem" sa min fars fru till mig för ett tag sen. Det är bara så otroligt sant. I stunder där man endast ser sina problem och låter dem dra ner en, så bör man ha den meningen i åtanke.

Livet är likt havet med dess vågor - alla vågor är inte omtyckta, men de behövs de med så man kan uppskatta resten!

Sov ljuvligt!

Plugg och sen var det lite plugg på det.

Datumet: 2008-05-06 Tiden: 21:38:29

Själva pluggandet är egentligen inget svårt i sig, men när man inte vet vad man ska plugga på - då är det ett problem. Jag verkligen avskyr när en lärare ger en 60 sidor och säger "detta ska ni plugga på inför provet". Och sen är det självklart viktigt att skilja på väsentlig och oväsentlig fakta mitt i sitt pluggande. Varför i helvette får man 60 sidor till provet om läraren anser att knappt hälften av dem är väsentliga?!! Tror de verkligen inte att vi har nog med saker i skolan, och att vi måste få lite mer på köpet?!
Jag förstår verkligen inte tankegången. Och sen få massa instuderingsfrågor som ska vara hur tvistade som helst, bara för att liksom. Det värsta är att vår lärare har själv sagt att han tagit frågorna från internet. När jag frågade vad han menade men en fråga, ja då visste han inte!

Det blir bara jäkligt frustrerande och sitta och läsa massa onödig fakta bara för att. Usch säger jag bara. Imorgon ska jag ta ett snack med min lärare!

Sov så gott iaf och dröm sött.

Det går inte att förbjuda bilder som visar hud.

Datumet: 2008-05-01 Tiden: 13:44:36

Läste detta inlägg, och kommeterade även det, men det väckte en hel del tankar hos mig som jag var tvungen att skriva av mig.

Till er som inte har läst inlägget så handlar det om att det ska vara fel att lägga upp bilder på sin kropp, när man är någon form av förebild, som kan få andra att må dåligt över sig själva. Att människor som har lite hull får komplex på grund av detta. Faktum är att det finns smala tjejer som inte heller tycker om sin kropp och kan se personen i fråga som en förebild.

Anledningen till min reaktion är att jag tycker att ansvaret läggs i helt fel händer. Tycker man om sin kropp och är stolt över den så får man visa upp den om man känner för det. Personen i fråga kan ju fungera som en förebild för alla egentligen - man bör tycka om den man är.
Om människor inte tycker om sitt utseende så kommer de inte tycka bättre om sig själva för att människor slutar lägga upp bilder på sig själv. Problemet ligger mycket djupare än så. Det är stödet, för de med dåligt självförtroende, som saknas.

Det går inte att förbjuda bilder som visar hud. Istället för att lägga tid på sådana funderingar så spendera den tiden på de som inte tycker om sig själv och hjälp dem att hitta ett sett att göra det!

Om att prata

Datumet: 2008-02-13 Tiden: 09:37:14

Varför ska människor ha så svårt att prata med varandra? Liksom vad är grejen?

Jag tror att detta är bland de största problemen i alla förhållande, vänskap som kärleksrelation, att människor inte pratar med varande. Och med prata menar jag inte "hej hur mår du" utan "vad kan vi göra åt detta problem". Varför förväntar sig människor att alla ska veta vad de blir irriterade för, eller var deras gräns går?

Föreställ dig en kompisrelation. Du är skitförbannad för att din kompis inte ringde när hon skulle, men när hon väl ringer så säger du inget om det. Vad händer oftast i denna situation? Jo, man samlar på sig ilska från alla gånger man har känt sig felbehandlad och sen en vacker dag så får man utbrott på vännen i fråga, och får det att verka som att det är vännens fel, för hon borde ha fattat.
Enligt mig så är detta ormiligt. Alla människor lever och uppfattar saker på olika sätt, så man kan inte förvänta sig att den andre ska kunna veta vad som gör en själv förbannad. Självklart finns det oskrivna regler om vad som faktiskt är okej, men gällande vissa saker så finns det inte det, och det är dessa som man måste prata om!

Det är inte så svårt att säga, den där gången då hon/han glömde att ringa, att man faktiskt blev sårad. Säger man det så har ändå den andre personen möjlighet att förändra sig till nästa gång, för nu vet den. Säger man dock inget, så har den andre ingen aning.

Det är inte så hemskt att faktiskt vara rak och ärlig om sina känslor. Det blir inte så blottande som man i början kanske tror. Det handlar bara om en vanlig konversation mellan två människor, värre än så är det inte.

Så nästa gång någon behandlar dig på ett sätt du inte kan acceptera, prata om det istället för att sura i din ensamhet. Det kommer gynna både dig och er relation!

Det där med vänner.

Datumet: 2008-02-09 Tiden: 19:33:08

"Fråga dig själv på fullaste allvar om de människor Du umgås med lyfter upp dig eller drar ner dig"

Har du någon gång frågat dig själv det? Jag tror faktiskt det kan behövas. Ibland umgås man nog med folk bara för att man alltid gjort det, eller att man bara gör det av ren vana. Jag tror det lätt kan bli så. Man har liksom svårt att dra sig från vanor, även om det är dåliga.
Jag tror man innerst inne vet vilka som lyfter och inte drar ner än. Man borde försöka spendera mer tid och energi på dem istället!

Jag vet vilka som lyfter mig, och det känns skönt faktiskt. Dock skulle jag vilja träffa nya människor ändå. Det är kul med sådant. Men det kan ändå vara ganska svårt att göra. Det är ju inte som man kan gå fram till någon på stan och bara "tja, vill du bli min kompis?" haha. Nämen skämt åsido. Har ingen större lust att skapa umgängen genom hemma fester och sådana saker. Men kanske gå med i någon grupp eller något? Ja har ingen aning faktiskt.. bara filurar. Tankar och sådant, ni vet.

Kim goes poet

Datumet: 2008-02-04 Tiden: 20:47:19


Världen är som en ros, vacker och underbar men med en massa taggar som gör att man inte kan kalla den perfekt -
Kim. E

Om att inte bry sig

Datumet: 2008-01-27 Tiden: 17:16:04

När jag var yngre, under just en viss period, så brydde jag mig otroligt mycket om vad folk sa om mig, speciellt bakom min rygg. Ganska lustigt är de dock då jag som liten alltid sket totalt i om någon inte tyckte om mig, jag var som jag var och så skulle det vara! Men under denna period kunde jag verkligen gå och grubbla i dagar på vad människor möjligtvis kunde ha emot mig, varför de sa som det sa, och vad jag hade gjort fel. Ibland kunde jag dra ner mig totalt på grund av det folk sa, och det snackades en hel del kan jag lova.

En dag tog jag upp detta med min pappa och sa som det var, och han märkte hur besvärad jag var över det hela.

Pappa: Varför bryr du dig om vad människor säger om dig?
Jag: Jo för jag vill ju inte att människor som inte känner mig ska tro en massa saker, och så ska de inte vilja lära känna mig på grund av det.
Pappa: Men människor som du inte känner och som dömer dig för något de hört, varför vill du ha något med dem att göra?

Kan lova att det blev en rejäl tankeställare, men en bra sådan. Började allt mer förstå att oftast var det inte den som det pratades om som det var fel på, utan de som faktiskt pratade. De kan inte ha mått bra av att känna behov av att  trycka ner andra människor. Det var en massa onödig energi som jag slängde ut på allt snack. Idag är jag som jag var när jag var liten, att jag inte bryr mig.
Självklart finns det vänner att ta råd från, då även jag kan ha dåliga vanor. Men aldrig att jag skulle grubbla ner mig i tankar om skitsnack, usch, fy och blä.

Om människor ger dig elaka kommentarer, eller pratar skit bakom din rygg, så tycker jag faktiskt synd om dem. De vet helt enkelt inte bättre. Så strunta i dem med hopp om att de en dag kommer förstå att i längden vinner man faktiskt inte på deras beteende, utan man vinner med ditt! :)

Åsikt

Datumet: 2008-01-17 Tiden: 08:41:08

Kom och tänka på något slags av inlägg som jag såg för över månaden sen. Ville besvara tjejen som skrev det då, men visste inte hur jag skulle det. Nu har jag ju min blogg, så får hoppas på att människor som tycker som du ser det här!

Alla vet att det finns diskrimenering i samhället när det gäller människor med utländsk bakrund som ska skaffa jobb. Vi läser om det, vi hör människor prata om det. Men ibland går det fanimej över gränsen!
Denna, ungdoms, person skrev om att anledningen till att hon inte fick jobb var just för att hon var utlänning, som om det inte skulle finnas någon annan anledning. Men driver de med mig eller? Det finns fan svenska människor i hennes ålder som inte heller får jobb, trotts sina meriter! Jag känner människor med perfekt cv som inte heller får jobb så fort dem söker, och de är faktiskt svenskar däribland också!

Allting handlar inte om hudfärg, hårfärg eller dialekt. När ska människor förstå det? Ja det finns fördomar, jävligt mycket fördomar. Men på samma sätt som jag har fördomar mot en svensk så kan jag ha fördomar mot en spanjor. Jag skiter fan fullständigt i varifrån du kommer, och jag vet att många tänker som jag.

fort man blir nekad av någon som inte har samma bakrund som en innäbär det helt enkelt inte alltid om att personen i fråga är rasist!

Tankar

Datumet: 2008-01-15 Tiden: 19:38:11

Tror ni att en människa kan födas ond? Det tror inte jag. Ett barns hjärna måste ju vara nästintill fritt från vad som är rätt och fel, och för att vara ond, enligt mig, så vet man vad som är fel och gör det ändå.

Jag tror fast och bestämt att man formar sig efter omgivningen. Hur mycket och lätt man påverkas ligger nog också som ett reslutat av det gångna.

Men vet vi vad det är som får oss att känna och bete oss på ett sätt? Jag tror nog det, men för det mesta så har människor för brottom för att stanna upp och försöka förstå sig på sig själv.
Jag har, av olika anledningar, börjat förstå mig på mig själv allt mer, men det handlar nog mycket om att jag faktiskt vill.

Som ni kanske förstår är mitt mål att i så stor del av mitt liv som möjligt vara lycklig. Faktum är att jag tror att man med hjälp av att förstå sig själv kan man bli lyckligare.
Man kan förstå sig på varför man känner på ett visst sätt i en viss situation och på så sätt kanske fatta ett beslut om att känslan är "onödig"
Vet man inte varför man känner på ett visst sätt är det lättare att bita sig fast vid känslan istället för att se omkring den. Man hakar kanske upp sig på saker för att det är en gammal vana, och kanske inte för att det verkligen irriterar en.

Bara massa funderingar helt enkelt. Men tror faktiskt att man kan bli lyckligare av att känna sig själv, innan och utan.

Tankar så här mot nattetid.

Datumet: 2008-01-12 Tiden: 00:03:34

"Att erkänna att man misstagit sig är
att visa att man är klokare idag än igår"


Det stämmer faktiskt otroligt bra! Vissa människor har svårt att erkänna när man gjort fel. Men att faktiskt erkänna att man gjort fel visar ju att man ändå ser felet, och det måste ju vara något bra, eller hur? Jag tycker det är otroligt stort när människor ber om ursäkt, då jag själv vet hur otroligt svårt det kan vara.
Jag tror dock att det var värre förr. Jag kunde verkligen inte ha eller göra fel! Det fanns inte. Jag säger inte att jag är glad över att erkänna när jag gör fel idag, men det är iaf enklare.
Det värsta är dock att man ibland inte ser att man gör fel, men tro mig det kan hända alla. Man blir liksom så inlindad i sina egna tankar att tillslut passar ingen annans meningar och tankar in, för de matchar inte med ens egna. Jag tror detta är otroligt lätt hänt, speciellt för att människor har så otroligt mycket stolthet.
Jag däremot tycker att man ska vara stolt över det faktum att man har kurage nog att stå för det man gjort fel, och be om ursäkt för det.
Men hur enkelt är det egentligen, på en skala?

Tankar

Datumet: 2007-12-30 Tiden: 23:17:06

Ja nu sitter jag här och försöker fullfölja min "mission stanna uppe på nyår". Ganska tråkigt faktiskt, men jag vill inte vara den som somnar först denna gång! Så tänkte skriva lite för att hålla tiden igång.

Tänkte på en grej som jag faktiskt tycker funkar himla bra. Det är bara en tanke, men en tanke som kan förändra ens sätt att se på människor ganska radikalt : "Jag gör inte detta för att vara elak mot dig, utan för att vara snäll mot mig själv".
Ofta när människor gör saker (kan inte säga alla, men kan lova att det är en hel del) som sårar andra, så gör de dessa saker väldigt sällan för att just såra någon. utan för att göra det som känns bäst för en själv. Sen finns de vissa idioter, men de tycker jag vi ska strunta i!
Faktum är att det är mycket lättare att bli arg på någon när den gör något som man tror att den gör för att vara "elak". T ex om en vän kanske nekar en något som man har planerat för att stanna hemma. Man kan välja att bli flyförbannad för att man känner sig sviken, eller så kan man vara glad för det faktum att man kan vara säker på att när ens vän träffar en, så gör den det för att den verkligen vill.
Ibland finns det helt enkelt säkert saker som man man tex har lovat, men tillslut känns fel, då måste man ju kunna få säga ifrån, enligt min mening iaf. Men sen finns det ju gränser om hur långt man kan ta det enligt min mening, men då gäller det bara att sätta upp dem och vara tydlig med dem.

Egentligen..

Datumet: 2007-12-25 Tiden: 18:09:45

så skulle man slippa att bli besviken om man aldrig hoppades på något. Men hur kul är det på en skala? Att aldrig ha hopp om någonting? Men det man kan göra istället är att hoppas men acceptera det faktum att det kanske inte blir som man vill, redan innan något händer. När man gör detta lämnar man ett utrymme åt att saker och ting faktiskt kan gå åt skogen, och då svider det inte lika mycket när det väl händer. Detta är något som inte är särskilt svårt, egentligen, men som människor ser förbi allt för ofta.
Självklart är det bra att ha mål,vilja och hoppas saker i livet, men med hjälp av andrummet ger man saker möjlighet att sluta på ett helt annat sätt än man tänkt sig. Och ibland kanske det är som så att det man hade bestämt sig för från början, faktiskt inte är bästa för en själv när man väl hamnar där.

Tidigare inlägg
RSS 2.0