Satt och letat lita bland gamla fotografier och hittade dessa två på en av de harungar jag tog hand om tidigare. Ja så varför tog jag hand om harungar undrar ni? Jo det ska jag förklara.

Var påväg till skolan en dag, när jag bodde i sala, och ser hur några klassvänner står på en mindre äng som man gick förbi. Jag gick fram med min vän Madde för att kolla vad det var frågan om. Jo, där låg det 4 harungar! Etfter mycket tänk under dagen så tänkte vi att det borde ha varit som så att mamman måste ha övergett dem, varför skulle de annars ligga så nära bostäderna? Efter skolan gick vi tillbaka till ängen och då var endast två harar kvar, hade de andra dött? Blivit uppätna av kråkor? Det visste vi inte, men vi visste att vi inte ville att de andra skulle dö de med. Vi tog hem dem till mig och hörde av oss till djuraffärer, veterinärer och zoo:n. Vi fick olika svar från alla, vissa sa att vi borde lämna dem, andra behålla dem. Vi behöll dem! Vi handlade "bröstmjölk" för harar och köpte tillbehör som behövdes. Jag gick även upp otrooligt tidigt för att mata och vårda dem.När vi kommer till skolan är det dock otroligt stort snack om dessa harungar. De som hade dem skulle omedelbart lämna tillbaka dem! Nu började vi tvivla, hur skulle vi göra?Vi bestämde oss tillslut för att lämna tillbaka dem, då en mamma som bodde i närheten av där vi fann dem lovade att hålla reda på vad som skedde där ute på ängen. Vi la en stor kvist vid deras "bo" så de skulle vara skyddade från fiender. Dock var de borta några dagar senare, och vi har ingen aning om var de tog vägen. Men ack så ledsna vi var :(